Rebeckatal

Frida "Kakan" Halvars

 

Vänskap är något som är svårt att finna här i livet, för 7 år sedan lärde jag känna Frida.

Vi gick i samma klass men var inget givet kompispar från början, hon hängde med dem jag inte alls kände och uppfattades som en kaxig tjej med mycket attityd.

 

Så en dag knuffar hon upp dörren till hissen jag stod i och tar ett steg mot mig och säger:

-Är det du som är Rebecka Aspelin?

Med darrande röst får jag fram ett tyst

-Ja

Förvånad blev jag när hon sträcker fram handen och presenterar sig, hon får fram att hon känner min bror.

 

Från första stund förstod jag att hon var speciell, med alla tokiga klädval, alla olika stilar och frisyrer som hon fick för sig att testa på. Och jag hade rätt, hon var speciell, en glad och sprallig tjej som såg världen som ett tivoli och hon ville åka alla attraktioner.

 

Frida var en tjej som man aldrig hade tråkigt med, då hon alltid kom med spontana och kanske inte alltid de bästa idéer.

 

Nu går det inte en dag utan att jag tänker på henne och på alla roliga upplevelser vi haft och alla minnen vi skapat ihop.

 

Frida var inte bara en fin tjej utan även min vän, er vän, en dotter och en fantastisk mamma till en underbar liten flicka.

 

Jag önskar att jag fick chansen att få tala om för henne hur mycket hon och vår vänskap betytt för mig genom åren, men det kommer nog dröja länge innan vi ses igen. Tills dess kommer Frida alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

Vila i frid älskade vän, jag saknar dig massor!

 

Rebecka Aspelin